What a day får man ju säga! Började med att jag inte alls var sugen på att gå upp ur sängen men jag lyckades och jag åkte iväg till sjöstaaaan hem till C för att göra grupparbete med SA-gruppen. Det gick väll bra för att ändå inte vara sugen på att göra det och riktigt ha koll på exakt vi skulle göra. och "what a moment" minst sagt. Men efteråt blev de Max, dock drog IIIIMILIIIIE hem med sin sötispluttisdoggi. Därefter drog man hem och nanna nån timme för ack så död jag var när jag kom hem. Men jag blev väckt av att mumitsa ringde och hade fint besök av kära Nina och gölligöllsonen Emilio. Det var inte ett långt samtal jag hade med älskade Nina men fy vad man insåg att man saknar de riktigt tajta vännerna, liksom bästisarna, som det kan gå 100 år sen man sists sågs eller pratade. Liksom jag behövde bara säga en mening och hon förstod exakt vad jag menade, förstår mig helt och hållet liksom och kan säga det jag behöver höra. Hon är verkligen bäst i världen, usch va jag saknar mina nära&kära i Skåneland. Ah, det lilla samtalet gjorde min dag <3 "bry dig om de som bryr sig om dig"

.. "vadå, jag är ingen invalid bara för att jag har blöja?!"
HAHA! amazing! älskar!