Precis, harmonisk är det ordet jag kommer på när jag tänker på hur min tillvaro känns nu. Om man bortser från skolan såklart, men efter fredag då blir jag det fullt ut (hemtentan inne). Efter att ha berättat till alla som man fasade att berätta till känns allting så mycket lättare, jag menar, de kvittar ju vad de tycker. Sen känns det så skönt med alla de som grattat och jag känner värmen från alla, speciellt honom. Jag trodde inte att man kunde känna sig så lugn och fri från all slags oro i världen som jag känner nu och inför framtiden.

Och att jag väljer en väg tillsammans som innebär att vi kan leva tillsammans för evigt gör att det känns ännu bättre. Något jag har saknat, som jag alltid tyckt att ett förhållande ska innefatta, är att man känner att man vill bli bättre för honom/henne. Han får mig känna att jag vill kämpa och bli bättre för honoms skull för jag känner att han är villig att kämpa och offra desamma för mig. Jag behöver någon som är villig att offra lika mycket som jag, med andra ord; Allt!, och någon som kan ge mig motstånd, någon som jag inte kan förutspå eller bli uttråkad av. Kaaatching! Uschja, vad det känns härligt bra det här är allt man kan säga.
.. forever yours soon, puss s.j.s