Många tror att livet tar slut när man gift sig, men det är verkligen snarare tvärtom. Det är just då som livet börjar på riktigt. Att springa runt och leka och fjanta sig är ju roligt, men det är så stor skillnad när man sagt "JA" till personen som man älskar mest i hela världen. Att gifta sig, själva bröllopsdagen, den var så otroligt underbar och ett minne som alltid kommer finnas i mitt hjärta. En oslagbar känsla! Man känner sig verkligen som en prinsessa och man går på moln och rosblad hela dagen. Men när vardagen kickar in (med stormsteg) så börjar livet på riktigt. Att vara gift är inget inbyggt i oss alla människor och som "kommer av sig själv", utan det är något man få växa fram tillsammans. Jag har lärt mig väldigt mycket på den här lilla tiden som gått och ja, jag kan säga att det är nu som livet har börjat och det ÄR underbart.

I början är det ju en stor omständighet och att flytta ihop och alla ens saker och tankar blir plötsligt någon annans (vilket jag för övrigt tycker är sjukt bra haha), så det är klart att ens åsikter kan krocka och småtjafs kan uppstå och man kan till&med gå på varandras nerver - MEN, fastän sånt förekommer så är det verkligen värt det. Tänk att jag får leva tillsammans med min man för all tid och evighet, he's aaaaall mine forever! Och jag kommer få dela alla bra dagar och dåliga dagar med honom med all dess olika känslor som de medför. Allt har ju en motsats och alla får prövningar men det är genom dem vi kan utveckla och växa, vilket jag är tacksam att få göra med min man.

Det jag vill säga är att jag är evigt tacksam för att han hittade mig, fick mig att falla för honom och för att jag valde att "lära" mig att leva tillsammans med en annan person som man älskar så högt för alltid, eller rättare sagt "växa till att bli ett". Och att bli ett är inget man blir direkt, man måste växa och lära sig tillsammans, och gott folk det är något vackert&härligt, man lär sig så mycket. Bara att ligga i sängen och diskutera och spekulera om onödiga saker mellan himmel och jord en hel natt, eller bara hålla i hans hand när man ska somna.  Det är verkligen obeskrivligt, är innerligt lycklig och tacksam.

".. but thanks for lovin' me, cause you're doing it perfectly"

yours forever and a day.