Vad är det nu, femte dagen som solen skiner på oss här i Stockholm? Jag får ju minst sagt säga att jag är ganska nöjd över det fina jobbet solen gör just nu, påsken ska ju bli bra med sägs det, go the sun! Idag var det ännu ett matteseminarium som var ganska meningslöst, eller det var ju bra till viss del eftersom jag började skriva på min begreppskarta som ska in nästa fredag - progress! Jag har verkligen haft en produktiv dag, först grupparbete där vi mest pratade om föda barn och hur hemskt det är haha, sen matteverkstad, sen åkte jag till min praktik för att lämna ett ynka papper, eftersom skolan vill att man gör det. Men på vägen hem, käranån! Jag åkte buss från Farsta och bakom mig satt en tjej som snackade huuuuur högt som helst i mobilen och det kändes som jag lärde mig allt om hennes liv under den 30 minutersresan. Hon snackade med sitt ex, som hon fortfarande var kär i och han var uppenbarligen inte kär i henne längre "varför är du så känslodöd?! Du behandlar din dotters mamma som skit!", ja just det, de hade ett barn ihop. Men fy! Hon började gråta sjukt mycket också, och jag hade ingen musik på hela resan. Och jag fick sån lust att vända mig om och be henne och lägga på luren och säga "du, han vill tydligen inte, SLÖSA INTE TID! Det kvittar vad han lovade, han sa det bara för att hålla kvar dig tills han inte vill mer, struuuunta i honom o sluta gråta över en sådan fjant". Ojoj, vad det kröp i mig mot slutet, för varför ska man hålla kvar i någon som inte ens vill vara med en, det blir ju nästan pinsamt ju? Fastän det är svårt blabla, jaja, men tro mig det går över och du kommer hitta någon som älskar dig över allt annat och som verkligen gör allt för dig. Det gjorde jag.

"You touched my heart and then gave me yours
I was so afraid I tried to ignore 
All the butterflies, taking me over
We are anything, but unremarkable
We found things, that we had given up on
We found love, oh yeah"