Usch, nu kommer första riktiga uppgiften som är hemsk i skolan. Vi ska välja en artikel som vi ska analysera och diskutera utifrån olika perspektiv och artikeln ska handla om "Barn och trauma", den artikeln vi förmodligen väljer har titeln "Tvingades gräva sin egen grav", vilket säger allt. Man blir så arg och frustrerad när man läser om vuxna människor som ska ha ett så kallat "ansvar" och som missbrukar det så otroligt fel. Okey, att man kanske inte är världens bästa mamma eller pappa ibland men vad är det som får en vuxen människa att gå det steget, misshandla, tortera sitt eget barn? När slinter det fel i hjärnan liksom? Okey, föräldern är inte frisk kanske, men ändå! Vad hände med att kunna ta ett steg tillbaka och se objektivt på situationen och känna efter och känna rätt och fel? Känner de inte liksom "usch detta är ganska fel, får lite ont i magen, men jag måste hävda mig och visa vem som är vuxen och min makt"? Dessa föräldrar som måste hävda sig för att bevisa sin makt är egentligen sjukt osäkra och rädda, ursäkta men det är ju världigt patetiskt, pick someone in your own size.

Jag tror att alla människor har ett samvete med rätt och fel, klart den känslan kan man ju hämma men om man verkligen backar och ser objektivt på situationen.. Sen behöver det inte vara så drastiskt som fysisk tortering, men att frysa ut sitt barn och agera som en diktator hemma där barnets känslor aldrig uppmärksammas, är det inte en slags av tortering, mentalt? dessa barns föräldrar går till jobbet på morgonen som om inget har hänt. Usch. Förlåt, men fy vad jag blir ännu mer peppad över att blir klar med min utbildning och komma ut i arbetslivet som förskollärare, man kanske gör någon skillnad för något barn och det är värt allt!